Monrepos herrgårds bibliotek

Monrepos herrgårds bibliotek är ett kulturhistoriskt dokument över den europeiska upplysningen, där 1700-talets intresse för filosofi, litteratur och konst framträder på ett konkret sätt. Samlingen är även internationellt sett en sällsynt helhet i det avseendet att den är en välbevarad representation av i huvudsak endast två generationers litterära och kulturella livsstil. Samlingar av det här slaget har i regel skingrats efter samlarnas död också i Mellaneuropa.

Biblioteket sammanställdes av den Strasbourgfödda författaren Ludwig Heinrich von Nicolay (1737–1820), som senare arbetade som hovtjänsteman i rysk tjänst, och hans son Paul von Nicolay (1776–1866). Det är ett allmäneuropeiskt ”arts et lettres”-bibliotek som von Nicolay samlade ihop på sina rundresor i Europa och senare i Ryssland, och det speglar både tidsperiodens särdrag och ägarnas litterära intressen i 1700-talets upplysningskultur, eftersom tyngdpunkten ligger på klassisk bildning, litteratur, konst och filosofi. Över hälften av materialet är på franska och ungefär en femtedel på tyska. Resten av materialet är på latin, engelska, italienska och holländska.

När Ludwig Heinrich von Nicolay gick i pension 1803 flyttades biblioteket från S:t Petersburg till Viborg och Monrepos herrgård, som var släktens residens. Biblioteket omfattade 9 000 band, och cirka 8 000 av dem flyttades till Helsingfors universitets bibliotek 1916, till en början som en deponering och senare som en donation.

Samlingen är unik i Finland. Trots att dess koppling till Finland i början var liten är samlingens senare historia, över 100 år i Viborg och sedan 1916 i offentligt bruk på Nationalbiblioteket, beaktansvärd. Genom att på detta sätt möjliggöra forskning i upplysningstidens kultur och litteratur i Finland, där inga egna omfattande boksamlingar har bevarats, har biblioteket i dag ett omätligt värde.