Riksarkivet
Riksarkivet grundades 1816 som Finlands allmänna arkiv. I början bestod arkivet av material rörande Finland före 1809 som överförts från Sverige (det så kallade äldre arkivet) och Kejserliga senatens arkiv (det så kallade nyare arkivet). Namnet Riksarkivet har använts sedan 1994. Riksarkivets huvudbyggnad ligger i Kronohagen i Helsingfors. Riksarkivet har regionala verksamhetsställen (tidigare landsarkiv) på åtta orter, från Åbo till Enare och från Vasa till Joensuu.
Riksarkivet har mer än 250 hyllkilometer material om alla perioder i Finlands historia, från 1300-talet till 2000-talet. Materialet i Riksarkivet får studeras av alla och för det mesta avgiftsfritt (med undantag för fjärrlån). Personalen hjälper vid behov med att hitta intressant material. I Riksarkivet kan var och en hitta intressant källmaterial om den egna släkten, hembygden eller olika skeden i Finlands historia. Materialet omfattar även över 200 miljoner digitaliserade bilder i webbtjänsten Astia.
Riksarkivet är en myndighet som lyder under undervisnings- och kulturministeriet och som huvudsakligen finansieras via statsbudgeten.
Som stöd för källarbetet:
Gå igenom anvisningarna för konceptuppgiften innan du tittar på källorna och reflektera slutligen över tidpunkten för källorna med hjälp av uppgiften om historisk kontext.
Koirikuononahde-källor
Materialet hänför sig till rånet av en rysk kurir i Koirikuononahde i Ikalis i september 1808. Händelsen var länge känd från den rikliga information som bevarats som folkminne. År 2016 hittades officiella handlingar om rånet i Riksarkivet. De ingår såväl i arkivet för civilkansliet vid Buxhoevdens högkvarter, som ansvarade för civilförvaltningen under Finska kriget, som i protokollet över rättegången om rånet i Övre Satakunta domsagas arkiv som förvaras i Riksarkivet.
Arkivet för civilkansliet vid Buxhoevdens högkvarter förblev en del av generalguvernörskansliets arkiv efter att kansliet stängdes. Materialet överfördes till Riksarkivet 1883.
Offentliga myndigheter, såsom domsagor, var och är skyldiga att överlämna permanent bevarade delar av sina arkiv till Riksarkivet. Därmed har även domböckerna från Övre Satakunta domsaga överförts till Riksarkivet för bevarande.
Material om folkliga traditioner förvaras i flera arkiv utanför Riksarkivet. I det här fallet är det Museiverket och Institutet för de inhemska språken som lagrar material om folkliga traditioner. Information om fallet i Koirikuononahde finns också i flera böcker som du hittar i ditt hemmabibliotek eller, i sista hand, i Nationalbiblioteket i Helsingfors.
Administrativ korrespondens i Finland från 1808
Utdrag ur källan:
Ӂbo den 30 Sept./ 11 Oktob. 1808.
N:o 764. Till Landshöfdingen i Åbo och Björneborgs län, Riddaren af St. Annae Ordens 1:sta Glass och Svärds Orden, Högvälborne Herr Knut von Troil i Åbo.
I anseende till det mord, som den 3:dje sistlidne September n. st. på en kejserlig rysk soldat emellan Wehuwarpu gästgifvare gård i Ikalis socken och det derifrån 1/2 mil belägne Seppan torp åt Österbotten, blifvit föröfvadt, och för hvilket torparen Gustaf Andersson Oxjoki och dess fader Anders Andersson, bonden Matts Mattsson Alanen och dess son Carl Mattsson, bönderne Anders Andersson Hoppo, Jöran Jöransson Hiuska, Jöran Ericsson Kekelä ifrån Wattula och bondehustrun Brita Ericsdotter från Wehuwarpe, alla ifrån Ikalis socken, och bonden Matts Johansson Wähä savi ifrån Mouhijärvi kapell, samt bondehustrun Walborg Ericsdotter Savilammi från sistnämnde kapell äro misstänkte för delaktighet, behagade Tit. tillförordna urtima Häradsrätt, som detta emot ofvannämnde personer angifna svåra brottmål lagligen undersöker och afgör. Till underrättelse lämnas, att ofvannämnde personer äro hithämtade och förvaras nu på högvakten.”
Före detta Ikalis (Wilhelm Carlsson 1871)
Översätt källtexten med hjälp av en AI-översättare, till exempel DeepL.com! Undersök och reflektera över om översättningen är lyckad. Vilka styrkor och svagheter ser du i översättningen?
Utdrag ur källan:
”Muutoin eiwät nämät kertomat oikeestaan kuulukan kansan ’kärsimysten’ sekaan, sillä niitä wähaisiatään paheita ei wihollinen olisi tehnyt, ellei kansa itse olisi siihen ärsyttänyt. Tosin sotamiehet omin päinsä ottiwat ruoka-tawaraa, mutta luultawastikin päällikköin tietämättä. — Niin e. m. majaili joukko sotamiehiä suwella 1808 usiampia wiikkoja Kuninkaan lähteellä, jonne oliwat tehneet hako- ja lehtimajoja, ja siitä käwiwät usein Jämijärwen rannoillakin ruoka-aineitten etsinnössä. Sauwaniemestä täällä weiwät sian ja saman talon wasikoita Palosaaresta, jonne talon pihaportilla itsensä lauttasiwat; mutta muuta pahaa eiwät tehneet.
Elokuussa samana wuonna ryöstiwät ja polttiwat he myös Wehuwarpeen kestiewari-talon. Mutta siihenki kostoon oli juuri saman talon isäntä itse syypää. Tämä oli warasmainen mies, jota naapurit kutsuiwatki ’kälmiksi’, joka siihen aikaan merkitsi kunniattomaksi tuomittua hylkyä. Samallaisia roswo-miehiä oli myös lähellä ’Koirikuonoksi’ haukutussa torpassa. Nämät roistot yksin neuwoin oliwat kankaalla ryöstäneet Wenäläisiltä sotamiehiltä rahaa y. m. ja sitte piilouneet, niin ettei heitä löydetty, waikka sotawäki heitä ahkerasti etsi. Isäntä-konna kuitenkin sanottiin olleen juuri lähellä taloa. Tämän tähden kärsiwät syyttömätki. Sotamiehet käwiwät luotsin johdannolla Jämijärwen kautta aina Uurasjärwellä asti tuota konnaa etsimässä. Luultiin hänen sinne paenneen. Ja täällä tapahtuiki epähuomiosta se onnettomuus, että sotamiehet ampuiwat Pyydönniemen isännän, joka muutoin, niinkuin tawallista oli, sen yleisen waikka joutawan pelon tähden, oli paennut Uurasjärwelle sukulaisten tykö. Täällä nyt riihtä puidessa hawaiten sotamiesten tulon, lähti riiheltä pakoon juoksemaan, ja luotsi, kuin luuli hänen Warppeen isännäksi, oli siten syy siihen, että hän ammuttiin.
Sotamiehet kuin eiwät isäntää löytäneet, sytyttiwät wihdoin talon palamaan ja weiwät emännän muassaan, jonka hewoisten rinnalla kuoliaksi juoksuttiwat, jonka kowan koston waimolle kaiketi sentähden tekiwät, että luuliwat hänen tietäwän ja heiltä salaawan miehensä piilopaikan. — Toinen tapaus on julmempi. Kyynärjärwen kylässä, jossa sotamiehet käwiwät ruoan etsinnössä, tappoiwat sapelilla lapsen kehtoon hirweäksi kostoksi asunnon wäelle, jotka heidän tullessansa pakeniwat.
Sota-wuotten ohitse mentyä alkaa tämän maanpaikan suuri edistymisen aika, jonka wiimewuotisten kärsimysten kanssa tässä nyt kerromme.”
Protokoll från rättegången
Utdrag ur rättegångsprotokollet:
“Undertecknad Häradshövding Axel Reinhold Skalm (= Övre Satakunta häradshövding, ägare av Tuokkola rusthåll i Tavastkyro) förrättade den 24 november 1808 i Ikalis Sockens Tingslag … Urtima ting på Winnari hemman i byn Karhoinen.
Herr Landshövding och Riddaren von Troil har den 14 senaste oktober sänt ett Tjänstebrev … Där ombedes undertecknad att skyndsamt verkställa Urtima ting i Ikalis Sockens Tingslag. Där skall utredas mordet på en Soldat från Kejsardömet Ryssland den 3 senaste september. … Med anledning av det insända tjänstebrevet hade jag beordrat Expeditionsfogden och Kronolänsmannen Grönberg att utföra en utredning och skaffa vittnen i ärendet. Bonden Matts Alanen hade häktats och ställdes nu inför tinget.
Svaranden Matts Mattsson Alanen hördes. Han uppmanades att bara erkänna sanningen. Efter att ha berättat att han var 60 år gammal förnekade han kategoriskt att han var skyldig till mordet i fråga. Han uppgav att han hade varit hemma hela den dag då dråpet ägde rum. Följande dag, Söndagen den 4 senaste september, hade Kosackerna anlänt till Alanens hem i byn Vatula, cirka trekvarts mil från Vehuvarpee. De stannade till kvällen. På natten till Måndag hävdade de att Matts Alanen var skyldig till den avlidne Soldatens död. De fångade honom och de övriga avlidna Svarandena och förde dem till staden Tammerfors. Där förhördes de av Kommendanten Herr Major Neffneff och Löjtnanten och kronans Expeditionsfogde Ernst Fredrik Tihlman med anledning av ärendet. Till följd av detta fördes de till Tavastehus fängelse och vidare till Åbo Slotts fängelse. Där hade de andra enligt Expeditionsfogden Granander, innan inskrivning som Svarande, dött.
…För att bevisa deras oskuld och att Matts Alanen inte hade begått mordet på morddagen, det vill säga den 3 senaste September, eftersom han hade varit hemma, framförde han vittnen. … Vittnesmålet lästes upp, vittnet bekräftade det och han fick gå. På tillfrågan bekräftade Svaranden Matts Alanen att de personer i Åbo Slotts fängelse som tidigare nämndes i protokollet hade dött. Han ansåg att de hörda vittnenas utsagor till fullo hade bevisat hans oskuld. På grundval av detta begärde han att bli befriad från angivelsen och att bli frisläppt.
Beslut:
Vad som har påståtts och bevisats i detta mål har tagits upp för slutlig prövning av Urtima tinget. Eftersom samtliga Svarande, Gustaf Andersson Oksjoki, Anders Andersson, Carl Mattsson, Anders Hoppu, Jöran Heiska, Jöran Käkelä eller Koskinen, Britha Ericsdotter Veuhuvarpee, Matts Jöransson Vähäsävi och Walborg Ericsdotter Sävilammi redan är avlidna, kommer alla yttranden som gäller dem att förfalla. När det gäller Svaranden Matts Alanen, så förnekade han själv och man kunde inte få visshet om att han skulle ha varit inblandad i mordet på en Soldat från Kejsardömet Ryssland den 3 senaste September. Dessutom bevisade Matts Mattsson Alanen med hjälp av två vittnen som hördes i ärendet att han hade varit hemma den nämnda dagen. Urtima tinget anser således rimligt att låta angivelserna rörande Matts Alanen förfalla. Därför släpps han fri.
… I övrigt och såsom har utretts genom det Prästbevis som företeddes, hade de nämnda avlidna Svarandena Carl Mattsson, Jöran Koskinen och Gustaf Oksjoki levt sina liv klanderfritt och inte gjort sig skyldiga till några överträdelser. Således kan för deras del inte bestämmas något annat än att de ska begravas på vanligt sätt (på en begravningsplats).”
”Plooturahatko kurjerilta ryöstettyjä” (Koivisto, Arvi A., 1972, Paikallissanomat, 14.12.1972)
Källan är en tidningsartikel vars upphovsrätt ännu inte har löpt ut och som därför inte får publiceras i detta läromedel utan författarens tillstånd. Det upphovsrättsliga skyddet gäller under upphovsmannens hela livstid och 70 år efter utgången av det år då upphovsmannen avlidit. Artikeln finns på Nationalbiblioteket.
Fundera
Har källan producerats för inspelning? Motivera. Hur påverkar det bilden som källan skapar?
Testa dina kunskaper
Nätkällor (på finska)
- Wikipedia
Koirikuononahteen ryöstö – Wikipedia - Arkivet för civilkansliet vid Buxhoevdens högkvarter, Riksarkivet
Förhandsgranskning av bilder – Riksarkivet | E-tjänsten Astia (narc.fi)
Förhandsgranskning av bilder – Riksarkivet | E-tjänsten Astia (narc.fi)
Förhandsgranskning av bilder – Riksarkivet | E-tjänsten Astia (narc.fi) - Översättning av rättegångsprotokollet av Antero Perttula
Mordet på en rysk soldat 1808 (messon.fi) - Bloggen Sukelluksia Suodenniemen historiaan
Väijytys Koirikuononahteessa (”Bakhållet vid Koirikuononahde”) (bloggen Sukelluksia Suodenniemen historiaan)
Uusia tietoja Koirikuononahteen tapauksesta (”Nya uppgifter om fallet i Koirikuononahde”) (bloggen Sukelluksia Suodenniemen historiaan) - Museiverkets arkiv
Anna Yrjöntytär/Yrjänäntytärs, 1798–1889, memoarer om rånet. I verket Johannes Maukonen: Muinaisjäännöksiä Tyrvään kihlakunnassa (”Fornlämningar i Tyrvis socken”). Opublicerat manuskript från 1882, s. 71–72. -
Institutet för de inhemska språken
En memoarinspelning från 1966 av Kalle Kalliokoski (1890–1973), där rånet också nämns (börjar vid 26:53)
Diskussionen fortsätter med följande inspelning



