De litterära finlandssvenska modernisternas arkivmaterial och arkivsamlingar

Att exakt definiera vilka författare som räknas till den finlandssvenska modernismen kan variera framför allt eftersom de inte nödvändigtvis själva definierade sig som modernister, åtminstone inte till en början. Modernismen är ingen enhetlig rörelse utan har böljat åt olika håll, och format sig under årens lopp av författarna själva men också av litteraturforskarna. Till de författare som utgör kärnan av den finlandssvenska modernismen räknas Edith Södergran (1892–1923), Hagar Olsson (1893–1978), Elmer Diktonius (1896–1961), Gunnar Björling (1887–1960), Rabbe Enckell (1903–1974) och Henry Parland (1908–1930). Bland dem är Edith Södergran den som blivit ledstjärnan och är fortfarande den som ägnats den mest omfattande forskningen.

Dessa modernisters personarkiv finns dels i SLS arkiv, dels för Olssons och Björlings del i ÅAB. I dessa personarkiv finns förutom manuskript och annat material som direkt berör författarskapet också korrespondens, anteckningar, dagböcker, fotografier, personhandlingar och urklipp. De finlandssvenska litterära modernisterna har en stor betydelse inte bara för den moderna litteraturens utveckling på svenska i Finland utan också för modernismens uppkomst och utveckling på finska och i Sverige. Litteraturhistorikern Kai Laitinen har listat sex kännetecken eller gemensamma drag som utmärker finlandssvensk modernism: fri rytm, inga rim, nytt bildspråk, nytt ordförråd, vidgad motivkrets och ny struktur. Det är alltså drag som förekommer antingen samtidigt eller delvis i den litteratur som kallas modernistisk.

De finlandssvenska modernisterna var banbrytande i Norden och banade väg för den modernistiska litterära rörelsen både inom prosa som lyrik. Startskottet för den nordiska modernismen räknas från 1916 då Edith Södergran och Hagar Olsson debuterade med diktsamlingen Dikter, respektive romanen Lars Thorman och döden. Det här var således långt före modernismen etablerades på finska och i Sverige, vilket skedde först mot 1930-talet. Samtidigt umgicks de litterära modernisterna tätt med varandra från 1920-talet framåt också över språkgränsen. I det sammanhanget blev de finlandssvenska modernisterna såväl brobyggare som inspiratörer. De inte bara kände och umgicks med andra författare i Norden utan var själva också aktiva med att skriva om, och i olika sammanhang uppmärksamma, andra författare inom modernismen.

Modernisterna i Finland samlades under kortare perioder under olika tidskrifter, varav den tvåspråkiga Ultra (1922) och den helt svenskspråkiga Quosego (1928–1929) är de mest berömda. När det gäller de här författarna är allt arkivmaterial rörande dem av intresse, även de brev de har skickat till andra, framför allt till författare och konstnärer. Ur breven framgår hur de modernistiska samtalen gick till, vem som ingick i olika litterära kretsar, hur man stödde eller ibland motarbetade varandra, och också hur de såg på konsten och litteraturen, och på relationer till varandra eller omvärlden i stort. Större mängder brev kan finnas spridda på olika platser men finns också i våra arkiv eller i andra privata eller offentliga arkiv i Norden. Därför inkluderas i materialet även korrespondens till och från dessa modernister, som av olika anledningar finns i andra personarkiv eller -samlingar hos SLS och ÅAB.

Till modernisternas personarkiv anknyts också nära arkiv som rör närstående personer till dem. Det gäller framför allt personer som varit aktiva i att bevara, beskriva och medverka i modernistiska kretsar. I deras personarkiv finns förutom mer omfattande korrespondenser med modernisterna, i flera fall även manuskript och anteckningar rörande modernister och modernism. Därför inkluderas till exempel relevanta delar av författaren Oscar Parlands och bildkonstnären Sven Grönvalls arkiv, eftersom den förstnämnde var bror till Henry Parland och dessutom bevarade och utgav broderns författarskap postumt. Sven Grönvall i sin tur var barndomsvän med den tidigt döde Henry Parland och hade en nära kontakt till denne. Även författaren, kritikern och litteraturprofessorn Olof Enckells arkiv inkluderas. Olof Enckell var bror till Rabbe Enckell och såväl han som brodern studerade, förklarade och teoretiserade modernismen som fenomen. Även översättaren Cid Erik Tallqvists arkiv inkluderas eftersom han inte enbart var litterär umgängesvän med flera modernister utan också huvudredaktör för tidskriften Quosego. Detta som exempel på andra personarkiv med nära anknytning till modernismen och de modernistiska författarna.